Välmående

För ungefär ett halvår sen slutade jag väga min mat. Jag hade dragit ner på det lite och så gick min köksvåg sönder och då bestämde jag mig för att inte köpa en ny 🙂 kanske var det mitt undermedvetna som gjorde att den for i backen. 

För MIG har det varit väldigt energi- och tidskrävande att hela tiden räkna kalorier istället för att äta på känsla, tills jag blir mätt eller äta något mer när jag fortfarande är hungrig. 

I början var det tufft för mig, jag överåt och åt för lite. Kände mig vilse och ”rädd”. Rädd… för vad? För viktuppgång, för att tappa kontrollen, för att släppa kontrollen. Jag hade redan bestämt mig att även om jag skulle vilja börja väga maten igen skulle jag INTE göra det. På lång sikt är det inget liv jag vill leva. 

Med veckorna som gick var det som att min kropps egna signaler blev starkare och jag började lyssna på dem. Det blev mkt skräpmat för att jag inte tillåtit mig det utan dåligt samvete innan och jag gick runt med känslan: ”nä, jag är hellre lycklig och tjock än att bekymra mig om kalorier”. 

Det ”roliga” här är att jag blev inte tjock? Jag gick inte upp i vikt MEN jag blev lyckligare. Fyfaaaaaaaaan vad befriande det är att slippa vara kontrollerad av mat, att slippa ha panik när jag inte har kontroll och vad underbart det är att bara leva. 


Jag vill fortfarande äta nyttigt för jag vill vara hälsosam, ta hand om min kropp fast att jag knappt gjort det de senaste 4 åren och för att jag vill ha energi och styrka till träningen. Men min motivation till att äta nyttigt har flyttats från utseendemässiga själ till hälsomässiga själ…. som väger tyngre och ger desto mindre ångest. 

För mig har detta varit en riktigt tuff väg… som tog mig 1,5 år från att jag började jobba med mig själv till att jag verkligen var redo att göra det. Även om jag aldrig vill göra den resan igen är jag stolt över den och den har gjort mig starkare. 

Detta är inte en ”då var jag smal och olycklig, nu är jag tyngre och lyckligare”- historia, för mitt yttre har inte förändrats och det har aldrig handlat om att äta lite eller svälta mig själv. För mig har problemet varit ett osunt kontrollbehov. 

Jag brukar inte vara så personlig men jag tycker det är viktigt att visa att även jag som verkar ha allt på det torra, har haft det tufft 🙂 

Ha en fin kväll

Kommentera